Usch Idag är det inget skoj alls.  Mår urkass i hela kroppen och har nu sovit en massa timmar. Jag blir så rött av värken.

Skulle haft en kul dag med min vän var det tänkt men har ingen kraft till det alls;(  

Men ..men..det kommer nya dagar då allt känns bättre.

Saknar min kärlek, hans varma händer är så sköna när man mår såhär.

.

Då är det mötet avklarat. Jag ägnade hela förmiddagen till att kliva ner på den nivån att jag inte brydde mig.

Inte arg, inte ledsen utan bara allmänt slätstruken med inga som helst förväntningar åt något håll.

Det fungerade bra och kl 14.30 var vi där.

Blev uppropad och presenterades för min handläggare som jag aldrig träffat. Sedan då Kvinnan på Arbetsförmedlingen.

Dom förklarade bara lite först vad som gäller och så fick af papper från mina utredningar. Jag skulle skrivas in och vi pratar lite undertiden.

Ganska snart inser jag att jag har 2 underbara människor framför mej.

Dom frågar och jag svarar på det mesta och om det mesta.

Vi börjar diskutera min senaste utredning som gjordes av Previa och som jag förklarade gjorde mej väldigt besviken för dom var urkass.

Då svarar min handläggare på F-kassan att : - Ja, dom gjorde sig av med F-kassans egna utredare i Tranås för att ta in ett konsultbolag som enbart gör detta för att tjäna pengar. Kan det bli bra då?

Jag stirrar på honom.....hörde jag rätt??

Handläggaren på Af håller med..

Vi börjar diskutera min diagnos vilket är Fibromyalgi vilket jag berättar att jag hatar det namnet för det är en så smutsig diagnos.

Af börjar diskutera diagnoser och olika sjukdomar och jag inser  att hon är insatt ordentligt. Bla att det många ggr dessutom är mera fel än bara Fibro.Det kan vara en bindvävssjukdom.

F-kassan berättar generellt hur "dom ställer sig" och förklarar att har man fibro så anses man klara 75% jobb och har man Bindvävssjukdomen sjuskriver dom inte alls för den enbart.

Af fräser till att:- Bara för man har Fibro eller MS eller vad det än gäller så kan alla diagnoser vara olika från människa till människa.

Vissa fibosar klarar jobba och ha häst tex medans vissa inte klarar gå 100 meter. Hon var stenhård och F-kassan höll med.

Han sa tom att det är "en människa" som bestämt hur det ska vara och han anser att vi alla ska tycka det samma.

Ja....alliansens sett att sköta detta var inte i deras tycke...det avslöjades mer än en gång.

Dessutom berättade F-kassan något väldigt positivt, och det är att det kommer bli Lasaretten som ska sköta smärtutredningarna hädanefter, dock ej i någon större omfattning. Vad han menade med det vet jag inte.

Men jag sa till honom att det var det bästa jag har hört någonsin...han höll med. Det blir Smärtklinikerna som kommer hålla i det

3 månader har vi på oss för att utvärdera hur mycket och OM jag kan aktiveras någonting alls.

10 tim/veckan ska dom/vi se om det går.

Dom ska se till att jag får Kognitiv behandling för att lära mej hantera smärtan bättre.

Af steg så högt i mina ögon när hon frågade om våra möten vi ska ha framöver.....så säger hon att:  -Du har ju värk och jag förstår att din kropp inte fungerar på förmiddagarna så är det okej om vi sätter kl 15.00?

Jag blev nästan gråtfärdig....en människa som förstår, och bryr sig.

När jag kom ut så kände jag mej avklädd.....hela den skyddande skalet jag hade byggt upp var borta. Jag känner mej så lättad men samtidigt har jag blivit så lurad förut så jag tar inget för givet förren jag ser att det fungerar som dom säger.

Det finns tydligen fortfarande människor på både F-kassan & AF som har känslor och som jobbar för andras bästa.

Puh...nu skakar jag i armarna. Jobbigt att skriva;))

Sovdax.

.

Inatt har jag sovit jättegott, sitter här och hämtar krafter till dagens prövningar. Jag ska till AF och ha ett möte med F-kassan.

Ja nu ska dom tvinga ut ännu en trasig människa på arbetsmarknaden.....eh jag menar socialbidrag.....eh.....nej inte ens det.

Jag har gått hemma sedan 1990 och ständigt blivit sämre, nu efer många år av kamp har jag lärt mej lyssna på kroppen och få vardagen att fungera lite smidigare. 

Då ska man ut och jobba,,,hahahaha tillåt mej le Fredrik Reinfelt  

Jag är väl inte dum om du tror det.  jag känner min kropp bäst själv och ingen mera än jag själv skulle bli så överlycklig om det fanns ett jobb till mej.  Men jag tänker inte ännu en gång tro på dessa vansinnigt vackra ord och förklaringar om all hjälp som finns. Jag vet att det låter jävligt bra men att inget fungerar i verkligheten.

Så jag kommer hamna mellan dessa stolar som är så välomtalade.

Men en sak är skönt, ni kommer aldrig få mej att må dåligt och få ångest en gång till över eran behandling.  Jag är stark som satan själv och obstinat som en värsta 5 åring.  På mej hjälper inga hot ska ni veta.

Så jag ska dit och önska dom lycka till och gratulera dom för att statistiken kommer se bättre ut när dom är klara med mej.

Idag kommer min barndomsvän hit och ska sova över tills imorron.

Härligt så härligt... så ikväll blir det tårta;))

.

Jag har kommit på varför jag åkte ner som på ett bananskal till något som liknar deppighet. Jag har ingen som helst aktivitet i kroppen, förlamande trött, irriterad och lätt till ilska. Känslolivet ligger på is, jag känner liksom inget. Konstant ont i benen och långsam andning så det är otäkt.

Det är Tradolanen som gör mej sådan. Nu vet jag det, för det är så markant skillnad.

Så det gör jag inte om igen. Dom håller dessutom bara 4-5 timmar medans tramadolen sitter i 8-10 tim. Vilket dom ska göra.

Det är ju "samma" enligt Apoteket men jag kan tala om att en ganska reäl skillnad är det.

Men ändå skönt att inse varför jag tappat lusten för allt.

Nu är det snart sovdax, Kärleken åker inatt igen   

.

Inte klokt så handikappad man blir när bäckenet strular. Jag kunde inte slappna av när jag väl kommit ner i sängen.  Musklerna & Ligamenten fullständigt skrek.

Så jag började att stretcha dom bakre lårmusklerna och inser att höger lårmuskel är nog en dm kortare känns det som.   Jag har alltid kortare & stumma muskler i högersidan. Knepigt.  Mina båda sidor vill inte sammarbeta..

När jag plågat mej färdigt så kändes det helt okej, jag kunde vända mej runt i sängen dock försiktigt men jag kände ingen smärta.  Yes, jag fick tillbaka det i rätt läge!!!

Vaknade vid 05.30 och inser att nu är det lika jävligt igen.

Jag blir sur och irriterad av att ha mera värk än vanligt, skallen orkar inte med mera.

Det tog bara ca 30 min igårkväll så var jag hyper irriterad på min kärlek som nyss kommit hem.  Han satt och pillade på en tå så det hördes jätteväl och jag flippade ur....fick hjärtklappning och kände att jag snart skulle skrika rakt ut.

Jag vill inte reagera så, men kan inte styra det...

I natt innan jag la mej började nätet strula så jag lugnade ner all frustration med lite grafik.  Det är väl tur det finns  

DAGENS VILL HA:    Ångtvätt

DAGENS KLÄDSEL:    Slappare än slappast.
DAGENS FRISYR:      Bad Hairday
DAGENS LÅT:          What Have We Become - Daughtry
DAGENS PLANER:     Att fixa tvätten
DAGENS SAKNAD:    Victor
DAGENS DUMMASTE:   F. Reinfelt
DAGENS MISSLYCKANDE:   Moderaternas Sjukförsäkrinssystem
DAGENS DROG:    Tradolan & Pronaxen
DAGENS KÖP:   Kommer bli Vindruvor
DAGENS GODIS:   Not
DAGENS HUMÖR:   Irritabelt, up and down..
DAGENS CITAT:   Kallt kaffe är varmare än gott..
DAGENS ROLIGASTE:  Hur många Indianer får plats i ett träd?    Svar: Hela stammen;)

.

Jag tror det måste vara ett par år sedan sist, mitt Bäcken satte sig på tvären.

Kände i morse när jag gick upp att det började smärta lite i en punkt rakt in i bäckenet på baksidan i höjd med höftkulan. För varje steg blev det värre. Jag gjorde mej iordning och åkte iväg till kompisen, men när jag kliver ur bilen där inser jag vad som hänt.

Jag måste legat galet för jag kan inte minnas något snedtramp igår eller så.

Så nu är vä benet lite kortare och det känns som rumpan på vä sida står rakt ut.

Ont är en lindrig beskrivning.  Det är som en vass syl trycks in så fort jag rör mej.

Så nu blir det Kiropraktorn under ett antal veckor.

.

Benen bråka, dom värker och krampar hela tiden. Går min medicin ur kroppen så värker dom dubbelt upp.  Ordspråket att man kan ligga och sparka sig trött är ganska passande för jag kan inte vara still.

Usch det är jobbigt värre.

Så har vi då påbörjat höstens första månad. Mysigt tycker jag, skön luft och man börjar mula ner sig i soffor och filtar och jag eldar mängder av ljus;)

Bästisen åker iväg på semester imorron....hur ska jag överleva????

1½ vecka utan henne.......suck.

.