Direktlänk till inlägg 12 september 2010
Skön ensam morron, hör snarket från min man. tyst och stilla förövrigt.
Jag funderar.....ibland ramlar man in/över människor som har ett speciellt sätt som gör att dom ständigt gräver ner sig själva, undergräver sig själva, hela livet är så negativt. Dom blir enligt dom själva ständigt svikna av vänner, och livet är en riktig pina.
Jo jag vet att man kan må psykiskt dåligt det är inte det men måste man inte själv börja förhandla med sig själv om det är så livet ska vara?
Att man ev kanske har en del i hur folk behandlar en?
Jag vet av egen erfarenhet att jag inte kan stödja alla till 100% pga att jag inte orkar själsligt eftersom jag själv har mina problem med kronisk värk.
alla människor har sitt & sina problem men vissa har mera.
Det jag menar är att man kan inte enligt min åsikt kräva att vänner ska finnas där för alltid vad det än gäller.
Man måste försöka stå upp i livet själv oxå.
Det finns dom som är sådana att dom gnäller över allt, alla är dumma mot dom och livet är så tufft....mm
det finns dom som bara är sådana, som aldrig ändrar sig, som riktigt suger i sig helvetets alla negativa tankar och maler och maler i sina tankar ständigt negativa saker.
Så när vänner tillslut inte orkar höra allt negativt så blir dom så sårade så då blir det funderingar på att avsluta detta ruttna liv ...gärna skriva det så alla ser på nätet. Sätta vännerna i en jävla situation.
Åter igen så vet jag att psykisk ohälsa är ett helvete men jag måste påskina att vänner kan inte hjälpa så att allting försvinner och inte sjukvården heller.
Tillsammans kan man hjälpa men den som är sjuk måste inse att när en vän säger ifrån att den inte orkar så gör man inte det för att man är dum eller elak och sparkar på någon som redan ligger.
Ni måste acceptera att även vänner har en gräns för vad dom klarar av.
Man blir en klagomur som ständigt ska finnas till hands.
När kan man kräva att personen ska göra något själv?
Jobba på positiva tankar, hitta det positiva i livet, ta hjälp av sjukvården som är utbildade på detta.
Någon stans har man ett eget ansvar att försöka ändra levnadssätt.
Alla runt omkring kan inte klara detta ständiga mörker som en del öser över en. Är det fel att påtala det?
Är det fel att inte orka som närstående vän?
Jag blir frustrerad som sjutton när dom inte en minut försöker själva, utan fortsätter sitt svarta negativa liv med negativa tankar och inte ens lyssnar när man försöker finnas där....
Å när en del sitter och skriver på nätet att dom inte vill leva längre, dom ska ta livet av sig osv....dag efter dag....å där sitter man och kan inte nå dom. Vill man ta sitt liv så tror jag inte man sitter och skriver det vecka efter vecka...år in och år ut. Det är inte snällt mot anhöriga & vänner att göra så.
Kan man kräva hur mycket som helst av vänner?
Har man som vän rätt att säga ifrån?
.
" Kod för att importera min blogg till Nattstad:3665006947 " ...
Efter att jag fick en dålig start angående Air Wick så känns det mycket bättre nu. Jag har nu 2 pinnar i flaskan inne på toaletten. Doften jag har därinne är Midnight Blackberry & Vanilla Silk . Det luktar gott där inne och sådär lagom, dock är min å...
Med en stank av Ättika i hela huset blir badrummet rent så det skiner. Kalkar av resten av Duschkabinen och plockar bort 1000 olika produkter uppifrån torktumlaren och torkskåpet där sonen har "lite" produkter.......jisses. Vi har inte hittat ett...